Tjugondag Knut: Klimatkompensera gamla året ut!

På tjugondag Knut är vi i min familj bland de absolut sista att bära ut julgranen, plocka ner julpyntet och äta de sista överblivna pepparkakorna med en gammal slatt glögg som stått i kylen sen lucia. Men vi är också bland de första att ha räknat på fjolårets klimatpåverkan och kompenserat den; en tradition jag hoppas sprider sig till fler!

Jag har ansträngt mig för klimatet under 2017, tro inget annat. Tagit tåget till klimatmötet när klimatministern tog flyget. Nästan helt valt bort det röda köttet. Köpt mer begagnat än någonsin, och genom ihärdiga räder till grovsoprummet sett till att sådant andra bara slänger kommer till användning. Varit med att inreda ett nytt kontor på klimatsmartast möjliga sätt. Och mycket annat, som så många andra som så gott de kan drar sitt strå till stacken för att klimatförändringarna ska hejdas och begränsas.

Men jag har också misslyckats. Någon gång när jag tagit flyget, berodde det på Indragna nattåg, någon annan gång på att jag ville hem till nära och kära. Någon egen bil har jag förvisso inte, men en och annan mil i lånade och hyrda bilar har det blivit. Hummern vi unnade oss till nyårsafton är klimatmässigt ingen höjdare. Och listan fortsätter, som den gör för så många andra människor.

Så när jag summerar, är jag en bit över de 1.5 ton vi ska ned i per person, särskilt när jag räknar in att en del av asfalten på trottoaren, en del av gatubelysningen och en del av alla offentliga lokalers uppvärmning måste vara på mitt konto; här får vi alla dela lika. Och räknar jag med att såna som jag, såna som vi i vår del av världen, ska ha en klimatpåverkan en bra bit under noll, ja då har jag bommat målet rejält.

Det är då jag klimatkompenserar. Inte för att jag inte ansträngt mig för klimatets skull, utan för att jag trots att jag gjort så gott jag mäktat med inte nått ända fram. De sista tonnen koldioxidekvivalenter ned till noll hanterar jag genom den Clean Development Mechanism som FN-systemet tagit fram, med tilläggsprotokollet Gold Standard som nästan hundra miljörörelser står bakom.

Eftersom jag själv jobbat med att etablera just såna projekt, bland annat med underbara Solvatten i Kenya, vet jag att klimatnyttan med projekten är säkrad och snarast underdriven. Jag vet också att sidonyttorna är fantastiska, som när tjejerna får ha läslampan tänd på kvällarna eftersom elen är gratis när solcellerna väl är uppsatta, till skillnad från fotogenet som användes förut. Eller att träden får stå kvar när den gamla ineffektiva spisen ersatts och inte behöver matas med de sista magra plantorna på savannen.

Men eftersom jag själv jobbat med klimatkompensation, vet jag också hur det kan låta. ”Du köper dig fri”, ”Såna system kan man inte lita på” eller ”Kan du kompensera min fortkörning genom att köra lite extra långsamt i helgen?”. Invändningarna och frågorna kommer genomgående från de som helst sitter med armarna i kors, som fortsatt åker på charter till Thailand utan att ens fundera på alternativen, som tankar fossilt till och med i bilar som går att tanka förnybart och som väljer köttburgaren istället för vegovalet. Jag unnar dem allt detta, men jag tänker att det vore bra om det fanns en klimat-prislapp som hade åskådliggjort klimatkostnaden av att inte ändra beteende. Då hade valet blivit tydligt; ändra det du kan avstå, behåll det som känns omistligt för dig – och kompensera det. Är du snabbare än jag att fira ut julen, så har du lite tid över nu. Räkna på din klimatpåverkan och kompa gamla året ut!

Mattias Goldmann

2018-01-12T12:17:32+00:00 januari 12th, 2018|