fbpx

IPCC: Nu måste politiken göra sitt

2018-06-20T10:34:53+00:0024 april, 2014|Klimatfrågan|

IPCC:s andra och tredje delrapport kom slag i slag, med tre huvudbudskap: Klimatförändringarna är här. De värsta effekterna kan ännu hejdas. Men det kräver samfälld, kraftig handling nu.

Delrapporterna två och tre av den femte rapporten om klimatförändringarna från FN:s klimatpanel, IPCC är tydligare än någonsin tidigare. De slår fast att vi redan nu ser konsekvenser av klimatförändringarna och att effekterna snabbt blir mycket allvarliga om utsläppen av växthusgaser inte begränsas. För den insatte är nyheterna få i de två delrapporterna, och just detta är det kanske viktigaste – tidigare larmraporter var inte tillfälliga nycker utan delar av en lång utveckling mot allt större visshet.

Den andra delrapporten, med fokus på effekter, anpassning och sårbarhet, släpptes i Yokohama den 31 mars. I den signalerades att effekterna av klimatförändringarna redan märks på vissa delar av jorden, och att de märks tydligast i naturen vilket hotar ekosystem och den biologiska mångfalden. Men det innebär även en fara för människor, framför allt i kustområden och i små ö-nationer som riskerar större utbredning av dödsfall, sjukdomar och allt osäkrare mattillgång på grund av stormar och översvämningar. Urbana samhället hotas av sjukdomar, svält och nedbruten infrastruktur på grund av extrema väderhändelser, inte minst värmeböljor. De fattigaste är mest utsatta, men i längden kan ingen undgå klimatförändringarna.

Den tredje delrapporten, med fokus på åtgärder för att minska klimatförändringarna, släpptes den 13 april i Berlin. Detta är den överlägset mest politiska, eftersom åtgärdsförslag snabbt handlar om vilka energislag som ska stimuleras respektive fasas ut, vilka mål som ska sättas och hur de ska nås. Många miljarder står på spel, och det märktes snabbt i form av en hård kamp för att få tolkningsföreträdet om IPCC:s slutsatser.

Inledningsvis fastställs att utsläppen har fortsatt öka mellan 1970 och 2010, och att ungefär hälften av de kumulativa, av människan skapade koldioxidutsläppen från 1750 till 2010 har skett under de senaste 40 åren. Ekonomisk tillväxt och befolkningsökning anses vara de största drivkrafterna. Utan ytterligare åtgärder för att bromsa utsläppen beräknas den globala medeltemperaturen år 2100 öka med mellan 3,7 och 4,8 grader Celsius jämfört med den förindustriella nivån, men flera scenarier för utsläppsminskningar visar att temperaturökningen ännu kan hållas under två grader Celsius. Dessa innebär i många fall att koncentrationen av koldioxid i atmosfären väntas ligga över den nivå som på sikt är hållbar för att ligga kvar på en temperaturökning runt två grader (450-500 ppm).

En viktig del av lösningen är enligt IPCC att avskilja och lagra koldioxid, vilket väntas bli mer allmänt tillgängligt under andra halvan av detta sekel. Men inte ens storskalig och välfungerande koldioxidavskiljning fråntar behovet av att minska utsläppen från energi-, transport-, bygg- och industrisektorn, som pekas ut som de mest centrala sektorerna om klimatmålen ska nås – och här behövs kraftigare styrmedel än de som finns idag.

IPCC:s delrapporter sammanställs nu till en syntesrapport som släpps i oktober i Köpenhamn, kort före FN:s nästa klimattoppmöte som hålls i Lima den 1-12 december 2014, ett år före klimattoppmötet i Paris där ett globalt, långsiktigt och ambitiöst klimatavtal tänks antas. IPCC:s budskap är tydligt; mycket längre än så kan vi inte vänta.

 

Av: Mattias Goldmann & Tobias Persson (Fores, för Tricorona vars arbete med att få fler att kompensera sin klimatpåverkan vi ser som en viktig del av ett framsynt klimatagerande).