Krönika: Med en stor kraftansträngning kan vi klara att begränsa temperaturhöjningen till 1.5 grader. Att begränsa den till två grader kan visa sig bli mycket svårare. Hur går det ihop? Jo IPCC-rapporten slår fast att kring, eller strax bortom, två grader så tar flera obehagliga processer sån fart att de blir oåterkalleliga.
Så mycket permafrost tinar att metanläckagen spår på klimatgaserna mer än vi kan hinna minska dem. Så mycket is smälter att den minskade ljusutstrålningen – albedon – ökar uppvärmningen i ett otäckt, självspelande piano.
Så det är inte två grader som är det mest realistiska, utan 1.5. Och för att klara 1.5 krävs ”unprecedented efforts in every sector” från… ja egentligen från för länge sen, men från nu i alla fall. På listan över vad man ska göra för klimatet behöver allt kryssas i. Det går inte längre att välja något och rata annat – källsortera sina sopor men inte sina resor – utan man måste göra allt. Man kan inte heller välja mellan att minska sina utsläpp eller kompensera för dem – båda behövs, för i vår del av världen måste utsläppen snabbt ner en bra bit under noll för att ro hem detta.
Det kan låta omöjligt, men vi har gjort det omöjliga förut. Räddat ozonskiktet. Förhindrat kärnvapenkrig. Spelat 4-4 mot Tyskland efter att ha varit helt utspelade och legat under 0-4 med mindre än en halvtimma kvar. I stort och smått skärper vi oss när det gäller.
Ta bara svensk politik, som kan tyckas tjafsig och handlingsförlamad. Men dagen efter IPCC-rapporten åkte miljöminister Skog och klimatminister Lövin till Bryssel för att förhandla fram tuffare utsläppskrav på bilar och högre EU-mål i klimatförhandlingarna. Bara det att de ju inte är riktiga ministrar just nu, och en expeditionsministär ska bara göra saker som är nödvändiga, självklara och inte kan anstå. Men ingen protesterade, för alla insåg att det är just vad tuffare klimatmål är.
Det går inte längre att välja något och rata annat – källsortera sina sopor men inte sina resor – utan man måste göra allt
Samma sak i valrörelsen; alla sju partier som ställt sig bakom klimatlagen med världens tuffaste mål, stod upp för den även när det blåste. För oss väljare var klimatet den fråga som ökade mest i betydelse, och som var viktigast av alla just innan valet. Samtidigt var det den fråga av alla 17 möjliga som påverkade minst vad vi röstade på – för att vi inte imponerats av vad något parti levererat hittills, men litar på att partierna vill och förmår leverera framgent.
Likaså i finanssektorn; centralbanker, pensionsfonder, försäkringsbolag och investeringsbolag slår fast att risken är för stor med att vara kvar i det fossila, som ju alla vill bort från. Det finns mer pengar av att vara först med det nya än sist med det gamla.
Sverige är ett så litet land att vår enda chans att göra skillnad är att vara så bra att andra vill ta efter; bli helpdesken man ringer eller världsutställningen man besöker. Vi är också så små att du, ditt företag, din organisation, din kommun, din bostadsrättsförening, din klubb eller din familj kan göra skillnad som märks – och som får global relevans eftersom alla tittar på oss.
Vi klarar 1.5, och det börjar med dig.
Mattias Goldmann, VD Fores tillika styrelseledamot Tricorona Climate Partner
